Jag läser väldigt många bloggar och många av dom är inredningsbloggar. Jag vill också ha det vit, ljust, rent och fint. Jag vill också att mina barn ska städa sina rum och inte äta framför TV:n. Jag vill kunna ha en vitsoffa utan vällingfläckar, smör, choklad, spyor, ja jag kan fortsätta ett tag till men jag väljer att sluta här.
 
Jag vill att mina saker ska stå där jag ställer dom.
Då säger Andreas klok som han är ibland "då skulle vi nog inte skaffat barn". Då säger jag på skoj "inte man heller". Skämt åsido, men jag har insett att det är bloggarnas fel att jag mår dåligt. Dom får mig att inse hur äckligt och stökigt jag har det hemma. Bloggarna ger mig ångest. Har dom senaste dagarna försökt hålla mig borta från dom.
Ska försöka väcka liv i min egna blogg och visa hur det ser ut i ett hus där det faktiskt lever en familj. Jag ska bjuda på bilder från verkligeheten, kaoset vi lever i.

I skrivande stund har Ester slitit upp sitt lakan från sängen, tagit sitt täcke och sin docka samt nattlampan och lagt sig i dörröppningen till rummet där jag sitter och skriver.




Här har ni vår tvättstuga, ser ni sopberget?


En del av köket, även här kan ni se en "liten" påse med återvinningspapper i


Så här ser soffan ut just nu, en tallrik med en halv äten macka
(Soffan har så många fläckar så jag har fått lägga en filt i den.)


Almas rum


Almas rum


Ett "ångest" framkallande rum, här slänger vi in allt som vi inte vill ha

Men om jag får välja på ett fint, vackert och städat hem eller ett stöckigt, lite halv smutsigt hus med mycket kärlek i så väljer jag det sist nämnda.

Ha en bra dag <3