Sjuk, sjukare, sjukast
I vår familj pågår just nu en tävling som heter just som rubriken lyder, jag ledde i början genom att vara sjukast och när jag fått min dom, lunginflammation, så ska dom andra i familjen börja tävla med mig. Det börjar med Andreas som börjar känna sig lite hängig och tätt efter kommer Ester som får feber och en dunderhosta men inte långt därefter kommer Alma som då fått tillbaka sin feber + några grader till och även hon en dunderhosta. Inte nog med det, då ska Andreas få skyhög feber och inte orka ta sig ur sängen. Så helt plötsligt måste jag, den sjukaste agera som den friskaste i familjen Folkesson. Som tur är har min feber försvunnit men tröttheten och andfåddheten finns kvar men att min hjärna fungerar hyfsat för att ta hand om min familj.
Det som jag lider mest av just nu är faktiskt min ysel som ger mig ett illamående som typ gravidillamånde (helt omöjligt) kan inte känna dofter, stekos mm och jag är heller inte sugen på någon typ av föda. Jag har tvingat mig själv till att äta choklad och mackor, just dessa saker jag inte äter längre.
Det jag undrar nu är, får man säga att man inte orkar och vill längre? Jag vill verkligen inte ha det så här längre. Jag vet att det finns dom som har det mycket värre men det här är ju faktist värst för oss just nu.
Men vi har ju många runt om kring oss som kan hjälpa oss, tack Pappa, du är en av dom och även en trogen bloggläsare och farmor och farfar som tagit hand om barnen, hade ni inte gjort det i lördags så hade jag nog troligtvis inte legat här i min säng nu.................för så febrig och borta som jag var i lördags har jag nog bara varit en gång tidigare i mitt liv och då är man inte kapabel till att ta hand om två galna barn.
Men jag hoppas på en ljusning snart, jag tycker mig skymta något borta i hörnet eller så är det bara mitt änglahår som ligger där så troget och väntar på mig:-)
Livet blir liksom så tråkigt när man tappar livslusten men jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka snart och att min lilla familj blir frisk och även jag. Men jag tror jag blir vinnaren i slutändan för jag får nog dras med vissa efterföljer av min LF. Tur för mig för jag är en dålig förlorare;-)
Det som jag lider mest av just nu är faktiskt min ysel som ger mig ett illamående som typ gravidillamånde (helt omöjligt) kan inte känna dofter, stekos mm och jag är heller inte sugen på någon typ av föda. Jag har tvingat mig själv till att äta choklad och mackor, just dessa saker jag inte äter längre.
Det jag undrar nu är, får man säga att man inte orkar och vill längre? Jag vill verkligen inte ha det så här längre. Jag vet att det finns dom som har det mycket värre men det här är ju faktist värst för oss just nu.
Men vi har ju många runt om kring oss som kan hjälpa oss, tack Pappa, du är en av dom och även en trogen bloggläsare och farmor och farfar som tagit hand om barnen, hade ni inte gjort det i lördags så hade jag nog troligtvis inte legat här i min säng nu.................för så febrig och borta som jag var i lördags har jag nog bara varit en gång tidigare i mitt liv och då är man inte kapabel till att ta hand om två galna barn.
Men jag hoppas på en ljusning snart, jag tycker mig skymta något borta i hörnet eller så är det bara mitt änglahår som ligger där så troget och väntar på mig:-)
Livet blir liksom så tråkigt när man tappar livslusten men jag hoppas verkligen att den kommer tillbaka snart och att min lilla familj blir frisk och även jag. Men jag tror jag blir vinnaren i slutändan för jag får nog dras med vissa efterföljer av min LF. Tur för mig för jag är en dålig förlorare;-)
