och inget roligt händer i mitt liv. Längtar verkligen efter något men jag vet inte riktigt efter vad. Jag måste väl snart inse att livet blir enformigt periodvis. Eftersom jag inte har något jobb att gå till utan liksom är "ledig" varje dag så har jag nu fått problem att ta tag i saker, jag tänker istället det kan jag ju göra i morgon för jag är ledig då också. Men när nästa dag kommer tänker jag likadant igen så jag får ju inget gjort här hemma.

Men som tur är har jag ju barnen, dom ser ju till att det aldrig blir lugnt här hemma. När jag tänker efter händer det ju faktiskt saker hela tiden, Ester som numera går, drar fram saker hela tiden, jag tror hon ser hur Alma gör för det finns ingen och då menar jag ingen som kan dra fram så mycket saker på kort tid.

Alma byter kläder typ 5 gånger per dag och hon slänger dom gamla lite här och var i huset. Jag får inte bestämma vilka kläder hon ska ha på sig längre utan det ska hon göra själv för annars får hon ett utbrott. Så vissa dagar kan hon se ut som en fågelskrämma och andra dagar kan hon lyckas riktigt bra. Hon tycker det är viktigt att vara "snygg" när hon ska till dagis, ska det börja redan nu hon är inte ens 4 år, hur ska det bli när hon är 14?
Jag vet inte vem hon fått sin utseende fixering i från för jag ser ut som en luffare varje dag och det kan man ju säga att Andreas också gör, kan hon ha fått det från sin moster? eller faster?

Ester älskar också kläder men hon byter ju inte kläder utan hon drar bara fram dom. Hon sliter ut byrålådan och sedan börja hon paddla i lådan, armarna går som åror. Hon kan tömma en låda ganska snabb och jag tittar bara åt ett annat håll för annars får jag ett nervsammanbrott. Hon kan också ta ner tvätten från torkställningen ganska snabbt sedan stoppar hon in den rena tvätten i maskinen stänger luckan och vrider lite på knapparna och så säger hon "ajaj" för hon ver att hon egentligen inte får vrida på rattarna på maskinen. Sen tar hon ut kläderna och skakar dom och sedan försöker hon hänga upp dom men det lyckas hon inte med än.

Men jag är så glad att jag har mina älskade barn för vad vore mitt liv utan dom, ingenting. Jag kunde aldrig ana innan jag fick barn hur mycket man kan älska sitt barn och kunde inte riktigt förstå när jag väntade mitt andra hur jag skulle kunna älska ett barn till lika mycket. Men det var ju faktiskt enklare än jag trodde att göra det.

Nu i dessa svininfluensa tider har jag fått mig en tankeställare, man läser nästan varje dag att någon avlidit och flera av dom är barn. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi slipper denna influensa och nästa vecka ska Alma få sin spruta så hon blir skyddad men lilla Ester ska jag låsa in till epidemin är över.

Men det jag vill ha sagt med allt detta är att jag älskar mina barn över allt annat på jorden och jag kan inte tänka mig ett liv utan dom.

Trevlig helg!