men det känns som min tid inte räcker till, jag blir galen. Jag vill/behöver göra tusen saker men hinner ingenting eller slutför ingenting. Jag är trött på mig själv just nu och det går tyvärr ut över resten av familjen. För sedan jag började tänka hur jag äter (banta) så har jag börjat vilja ta tag i allting i mitt liv. Jag vill ha skinade rent hus, jag vill att alla kläder ska vara tvättade och fint inlagda i garderoben, jag vill ha frysen full med hembakade kakor och bröd, jag vill vara den perfekta mamman, jag vill vara alla människor till lags, jag vill hinna med att motionera 2 gånger/dag,  jag vill jag vill jag vill. Men jag måste inse att jag inte kan uppfylla alla dessa saker men när jag inte uppfyller dem så får jag ångest. Jag tror jag har fått prestationsångest. Trodde inte det kunde drabba mig.

Om någon skulle fråga mig, vad har du gjort i dag, då skulle jag antagligen svara, inget speciellt. Fast jag varit ute och gått, bakat bröd, lagat mat, tvättat, vikt tvätt, diskat, förberett bokföringen, planterat om mina blommor. Varför anser man/jag att jag inte gjort något bara för jag gjort dom dagliga sysslorna?

Jag ser saker att göra hela tiden som te x när jag bytte blöja på Ester och skulle kasta den i papperskorgen då ser jag att toaletten är dammig och börja då genast att torka den istället för att sätta på Ester ny blöja. Jag gör detta utan att jag tänker på det. Sådan är jag hela dagarna.

Nog tjatat om mig men det kändes skönt att skiva om det och på något sätt så inser jag hur dum jag är, jag hoppas att jag kan sluta bry mig om vissa saker.

Nu ska jag gå och bry mig om min familj!!!!!