Jag blev så ledsen när jag läste min väns blogg i dag, hennes kära pappa har fått cancer. 
Jag kan väl inte riktigt förstå hur hon mår eftersom jag själv inte varit i den situationen, det är väl annars lätt att man säger att man förstår hur något känner.

Man får sig en tankeställare när något sådant händer, helt plötsligt känns damm, stökigt hus, tvätt helt oviktigt. Man ska vara glad varje dag man vaknar och är frisk och att alla i ens omgivning mår bra, det är det viktigaste.

Men när man väl drabbas av sjukdom och sorg, för det gör vi ju alla någongång här i livet, så tror jag att man ska vara öppna mot varandra och våga prata om tankar och visa sina känslor som för en del kan vara svårt, men gör man det tror jag att man bättre kan klara av situationen.

Kära M, jag lider med dig och din familj.